Blogg

I de djupaste stunderna av sorg, när ärren känns som tyngst och mörkret nästan kväver, finns något viktigt att komma ihåg: att le kan vara ett av de modigaste valen man gör. Det är inte ett tecken på att smärtan är borta, inte en provokation eller en fasad. Det är en handling av styrka – ett sätt att aktivt ta...

Livet är redan hårt nog som det är. Jag har insett att jag vill inte vara runt människor som gör det ännu svårare. Jag behöver människor som känns som hemma, som ger tröst, lugn och positiv energi. Det är den sortens energi jag behöver i mitt liv. Om det inte ger mig kärlek, sinnesfrid eller positiv energi, då finns det...

Rubriken på det här inlägget hade jag bestämt mig för redan för 2 år sedan. Detta är alltså inlägget efter jag varit på min 2års kontroll, vilket för min typ av cancer är det närmaste friskförklarad man kan bli. Har man inte fått återfall inom denna period är det statistiskt nästintill omöjligt att jag ska få ett återfall. Alltså behöver...

Jag har kommit på hur jag kan desarmera känslomässiga bomber och känna mig lycklig istället för att lida av ångest. Tacksamhet är livets allra bästa lyckopiller! Jag läste till och med igår att varje gång man tänker på något man uppskattar så aktiveras hjärnans lyckocenter. Så himla enkelt?! Tänker man på saker som man är tacksam för fylls vi...

Detta året tror jag går ut på att desarmera känslomässiga bomber som livet placerar ut. Denna delen av resan var jag inte riktigt beredd på. Jag kan vara glad och sedan ändå ha sådan sjuk underliggande ångest att jag panikgråter helt oprovocerat när jag är ensam. Under cellgiftsbehandlingarna mådde jag ironiskt nog som bäst mentalt och det har...

Kan det vara så att man skapat olika versioner av sig själv, för att kunna överleva? Jag såg ett citat från en reel på instagram när jag slö-skrollade en dag. "Just because you carry it all so well doesn't mean it isn't heavy". Det allra jobbigaste för mig i en cancer sjukdom var och är mina anhöriga...