Blogg

Ibland undrar jag om livet verkligen förstår vad jag försöker beställa. Jag klickade i "kärlek, stabilitet, hälsa och lite inre lugn" – men fick "mystiska bensmärtor, allmänt kaos och en lätt existentiell baksmälla". Jag tänker ibland att universum måste ha en väldigt speciell humor. För det känns som att varje gång jag tänker "nu har jag nog fått...

Den största plot twisten i hela min cancerresa var inte sjukdomen. Inte beskeden. Inte behandlingarna. Det var att förlora min bästa vän. Det var aldrig något jag föreställde mig skulle hända — inte hon. Mitt i allt det jag förberedde mig på, allt jag försökte stå stark inför, fanns det en självklarhet jag inte ens tänkte behöva ifrågasätta. Men...

I de djupaste stunderna av sorg, när ärren känns som tyngst och mörkret nästan kväver, finns något viktigt att komma ihåg: att le kan vara ett av de modigaste valen man gör. Det är inte ett tecken på att smärtan är borta, inte en provokation eller en fasad. Det är en handling av styrka – ett sätt att aktivt ta...

Livet är redan hårt nog som det är. Jag har insett att jag vill inte vara runt människor som gör det ännu svårare. Jag behöver människor som känns som hemma, som ger tröst, lugn och positiv energi. Det är den sortens energi jag behöver i mitt liv. Om det inte ger mig kärlek, sinnesfrid eller positiv energi, då finns det...

Rubriken på det här inlägget hade jag bestämt mig för redan för 2 år sedan. Detta är alltså inlägget efter jag varit på min 2års kontroll, vilket för min typ av cancer är det närmaste friskförklarad man kan bli. Har man inte fått återfall inom denna period är det statistiskt nästintill omöjligt att jag ska få ett återfall. Alltså behöver...

Jag har kommit på hur jag kan desarmera känslomässiga bomber och känna mig lycklig istället för att lida av ångest. Tacksamhet är livets allra bästa lyckopiller! Jag läste till och med igår att varje gång man tänker på något man uppskattar så aktiveras hjärnans lyckocenter. Så himla enkelt?! Tänker man på saker som man är tacksam för fylls vi...

Detta året tror jag går ut på att desarmera känslomässiga bomber som livet placerar ut. Denna delen av resan var jag inte riktigt beredd på. Jag kan vara glad och sedan ändå ha sådan sjuk underliggande ångest att jag panikgråter helt oprovocerat när jag är ensam. Under cellgiftsbehandlingarna mådde jag ironiskt nog som bäst mentalt och det har...